Charmelie

Okej. Vi ska testa en grej nu. Och jag dödar er om ni inte följer med till det jag kallar för DA NEW PLACE-AHHH.

1. Champagnegaloppen är roligast.

2. Ekonomikumparkhänget på dagen är näst roligast.

3. Parkhänget på kvällen är sådär. Funkar nog lika bra i vilken annan stad som helst.

4. Man bör inte äta för mycket (typ en hel) pizza mellan galoppen och kvällshänget, då blir det paltkoma för hela slanten och man vill lägga sig ner och sova.

5. Maffig domkyrka. Rätt impad.

6. Festivalmycket skräp i Ekonomikumparken på kvällen. Jag citerar mig själv på hundra meters avstånd:
"Oj, vad mycket folk det är! Eller... är det skräp?"

1. Spybar är ett skitställe. Det är inte för intet det kallas "Spyan".

2. Det finns dock snälla (och söta) killar som följer en hem om man tappar bort sig på väg hem från Spyan. De ger en cheeseburgare också.

3. Om man får tro min mamma är Stockholm fullt av tre saker: gansters, bovar och banditer (tror hon försöker avskräcka mig från att flytta dit).

4. Kungsholmen är n-i-c-e.

5. Om man ska gå från Spyan till Kungsholmen ska man inte gå rakt fram, man ska gå snett bakåt. Sen ska man gå som jag gjorde, men det är bra om man har koll på var Hötorget ligger. Annars blir man lätt förvirrad och får då ta hjälp av sötsnälla killar som egentligen ska till Nacka men har lust att följa en fräknig, hostig, kall göteborgska hem.

6. Även andra killar, som inte ger en cheeseburgare och/eller följer en hem, som bor i Stockholm är söta. Mycket söta killar. Helt klart en bra anledning att flytta till en ny stad. Eller vad säger du, mamma?

*hatar spybar*

*kräks*

Risk för dåligt bloggande de kommande dagarna. Är upptagen med att göra Stockholm, Uppsala och Gävle jävligt osäkert. Har hittat världens grymmaste picknickvin inför valborg (som ska firas i Uppsala). Det är en assnygg flaska som ser ut som en termos. Det finns liksom en mugg längst upp. Så jävla smart. Under den finns givetvis en skruvkork. Enklare och bättre blir det inte. Succé! säger jag.

Hittills har jag hunnit med ett besök och en natt på Liiiidingö. Käkat frukost på ett café på Liiiidingö. Åkt Liiiidingöbanan ("är du på en flygplats eller?!" - så mycket låter den ja). Lyssnat på rika norrmän som hänger på Liiiidingö. Druckit viiiin på Liiiidingö. Och spelat tv-spel på Liiiidingö. Sjukt oliiiidingö det där sista men vafan. Sen har jag shoppat på Söder och i kväll hänger jag på Kungsholmen.

Ses på en gräsmatta i Uppsala eller en krog i Stockholm, annars hörs vi nog på måndag.

Följande utspelade sig förra veckan på kontoret.

Jag har en dator som sällan vill samarbeta med skrivarna. Jag brukar därför be Markus med K (min kollega, tillika chef typ (?), och vän) skriva ut saker åt mig.
Äm: Mackan backan, kan du skriva ut femtio ex av det här till mig?
Markus med K: Klart jag kan, snälla söta älskade vackra Äm (okej, så sa han inte, men han sa ja)!
Äm: Tack.
Markus med K: Men då får du ställa dig vid skrivaren medan jag skriver ut.
Äm: Varför?
Markus med K: För att kolla så det funkar, den brukar krångla.
Äm: Vadå krångla?
Markus med K: Det blir trassel och så.
Äm: Jaha... *tänker: brukar det väl inte bli...* Okej!
Jag går bort till skrivaren, som står i ett annat rum en bit ner i korridoren. Väntar mig alltså femtio kopior av ett häfte på åtta sidor. Ganska mycket papper. Ut kommer två A4. Konstigt, tänker jag. Vänder på dem. De är identiska. Och de såg ut såhär:

När jag slutade med p-piller bestämde Gud tydligen att jag ska ha mens var tredje vecka. "Varför berättar hon det här?" kanske ni tänker nu. För att få sympati, svarar jag. Var tredje vecka? Come oooon! Det hinner ju knappt sluta blöda förrän det börjar igen. Med mens kommer även konstant huvudvärk, fruktansvärda cravings och allmän misär när det gäller humöret.

Sedan är det ju vår nu också. Och vad händer då? Japp. Allergi. I lördags förvandlades min hals till något som liknade reptilhud (eller Martin's syndrome, för de som såg på Sunset Beach då det begav sig). Jag kunde med ett ord beskrivas som "självmordsbenägen". Och jag gillar ju våren, på riktigt, egentligen. Men varför ska min hud råka illa ut jämt och ständigt?

Sucks to be me.

Fantastiskt belevat och snyggt av mig att jag så fort jag råkar göra något lite klantigt klämmer ur mig ett "åh, jävvvlarr!".

Emelie halkar och är nära att ramla. Emelie: "Åh, jävvvlarr!"

Emelie råkar springa in i någon på träningen. Emelie: "Åh, jävvvlarr!"

Eller som igår: Handtaget på Emelies väska fastnar i ett dörrhandtag. Emelie fortsätter gå. Emelie stoppas i farten och dras bakåt. Emelie: Vad? Ja just det: "Åh, jävvvlarr!"


Har jag verkligen ingenting bättre att säga?

"Spruckit har man ju gjort när man har haft lite... saftigare ballar i sig!"
- Katrin Schulman under "Fråga Olle"

eller:

"Monopoly... ouuff... It's too much thinking..."
- En av tjejerna i The Playboy Mansion

Kan inte bestämma mig för vilket jag gillar bäst.

Sen när räknas folk med barnvagnar och rullväskor till gruppen "cyklister"?

Jag ber er: sluta. gå. på. cykel... och hur fan blir det här nu då? Cykelövergångs(?)stället? Jaja, sluta gå där i alla fall. Ni är i vägen.

Herrejävlar vilken jävla fredagkväll. Avslutade den på lördag morgon med något som jag skulle vilja kalla the walk of shame 2.0 då jag hade uppgraderat mig från att ha klackskorna på mig till att ha dem i en hemköppåse. På fötterna hade jag istället ett par lånade flipflops (i april, moget). I ansiktet gammalt smink, på kroppen några läbbiga bett från oidentifierbar insekt och på huvudet väldigt smutsigt, rufsigt hår (vilket osökt fick mig att tänka på när jag och Vinnie såg två av våra vänner ha sex på ett berg och spelade in en ljudfil på min mobil där vi entusiastiskt väste att "X är rufsig i håret! Han är rufsig i håret! Jääävligt rufsig i håret!"). Antal fel på mig i det här läget: alldeles för många.

Fick ett nytt smeknamn också: skönhetsprutten. Lika underligt som "jätteliten" eller "skitgod". Men vafan, det innehåller ordet skönhet så jag är nöjd.

I måndags klippte jag av mig ungefär tio centimeter av mitt hår. Om ni frågar mig är skillnaden slående. Om ni frågar någon utav mina kvinnliga vänner är skillnaden rätt stor. Om ni frågar någon utav mina manliga vänner säger de "ööööh... va?", "vadå, har inte du alltid haft sådär långt hår?" eller "vadå, hur långt var det innan då?". Här kommer jag och har kapat av en ansenlig mängd hår, typ tillräckligt för att ge tjugo barbiedockor en svallande man, och allt jag får är ett "vadå?".

Jag vill gärna tro att män är uppmärksamma, men jag tror att det är dags att lägga ner den tron. Jag tror också att jag nångång inom en snar framtid måste utföra experimentet ha-på-mig-samma-kläder-en-vecka-i-sträck för att se om en enda man i min närhet märker något.

Troligt!

Liz, angående att äta själv på stan:

"Det känns som att jag slösar mina pengar på ensamhet..."

Djupt.

Intressant att iaktta sig själv och sitt beteende när man cyklar i stan.

Jag älskar att cykla, jag blir glad av att cykla, med bra musik rentav lycklig av det. Men sen blir jag så sjukt hatisk också. Jag hatar alla som kör bil, jag hatar alla som promenerar, jag hatar de som går rätt ut i cykelbanan (se er för för fan), jag hatar de som är asrädda för att korsa cykelbanan (sluta vara så jävla mesiga) och mest av allt hatar jag killgäng i trettonårsåldern med rosa brallor, gummisnoddar runt smalbenen och "coola" frisyrer (läs: desperata försök att se ut som Sonic?) som traskar rätt ut i cykelbanan och STÄLLER SIG där. Fuck you, säger jag. Inombords. Sen cyklar jag extra långsamt tills de ser mig och flyttar på sig eftersom jag inte har någon ringklocka på cykeln (ska skaffa mycket snart, sen ska jag plinga så öronen under deras fula jävla hår ramlar av, de lär inte falla långt innan de fångas upp av all hårspray ändå).

För övrigt: Googla "gummisnoddar runt benen" och se hur många som hatar det. Halva svenska folket kan inte ha fel. Det är FULT.